OlToWiLi

Hej på er!

Idag tänkte jag skriva om en riktigt jobbig sak som jag har behövt handskas med medan jag har varit sjukskriven, jag skäms över hur långt det har gått, men känner samtidigt att det är bra att prata om det, för kanske är det någon annan i min närhet som har eller har haft samma problem som jag, och vi borde inte skämmas för att vi har problem med ekonomin, det är nog bättre då att kunna prata om det och be om hjälp. Jag vill också skriva att detta är inte ett rop på hjälp eller att någon ska tycka synd om mig, utan jag skriver detta endast för att folk som har samma problem inte känner sig ensamma!

 

Jag börjar från början så är det kanske lättare att förstå situationen jag sitter i. För några år sen kom jag på att jag ville börja plugga Bageri & Konditori, jag hade redan då varit sjukskriven i några år och var ganska trött på att vara sjukskriven, jag sa upp mig från mitt jobb som jag hade väntandes på mig när sjukskrivningen skulle ta slut, men tänker att det var ändå bra att säga upp mig därifrån för att jag vill kunna börja på ny kula när jag mår bättre. 

 

Men iallafall, jag började plugga men ganska snabbt märkte jag att min psykiska ohälsa hindrade mig från att plugga, jag hade svårt att koncentrera mig och hade svårt för att planera och få in information i hjärnan, min kropp skrek av utmattning och en dag när vi hade praktiskt arbete mådde jag så illa att jag behövde gå ut. Jag insåg att jag var tvungen att hoppa av och bli sjukskriven igen, när jag hade gjort det kände jag en rejäl lättnad över mitt beslut. Jag ansökte igen om sjukpenning, detta var i samma veva som Covid-19 kom igång, så ansökan om sjukpenning tog väldigt lång tid innan jag fick svar.

 

Jag behövde fortfarande köpa mat så jag började handla på faktura, jag hade aldrig i mitt liv gjort det förut och helt ärligt tror jag att jag fick någon sort kick av att handla på faktura, inget drogs av på mitt konto, jag kunde köpa vad jag ville och jag tror aldrig jag förstod summorna som jag handlade för. Jag började handla kläder, saker till våra kaniner, inredning, mat, smycken osv. Det blev nästan som en drog för mig, när jag mådde dåligt att då gå in på en sida online och köpa mig något fint eller snyggt, för att några dagar senare få hem det och prova kläderna här hemma och känna mig snygg eller sätta ut inredningssaken jag hade köpt på stället jag hade tänkt mig att den skulle passa bra på...

 

Jag tänkte då att jag snart skulle få in sjukpenning för tiden jag hade väntat på att min ansökan skulle gå igenom och då skulle jag betala tillbaka för det jag hade handlat på faktura, men när väl min första sjukpenning kom in var det beloppet lägre än vad jag hade handlat för, jag kom då på den smarta idéen (tyckte jag då) att lägga över allt på ett delbetalningskonto och så kunde jag betala en liten slant varje månad istället, den lägsta betalningen som gick.. Jag försökte så gott jag kunde att inte köpa något mer på faktura, men tyvärr hade jag nog blivit beroende av det då.. 

Jag har typ känt hela mitt liv att jag har haft som ett hål inombords som inte har gått att fyllas, men när jag shoppade nya saker kändes det som att hålet fylldes för stunden, först när jag köpte det och sen även när jag fick hem det och kunde prova det.. Så jag fortsatte att köpa saker på faktura, la över det på delbetalningskontot och när jag sen var tvungen att betala månadsavgiften på det valde jag alltid det lägsta beloppet.. 

 

Beloppet höjdes såklart och tillslut fick jag ett stopp från Klarna att jag inte kunde köpa mera, men det slutade inte där, för jag hittade nya ställen jag kunde delbetala på, samt att jag fick låna pengar av min älskade pappa, dessa pengar la jag direkt in på Klarna och ett tag kände jag att jag kunde sluta med att köpa mera på faktura, men sen kom begäret fram igen, jag ville verkligen fylla det där hålet jag kände inombords och det var det enda sättet jag kände då som faktiskt hjälpte, sen var jag gång igen...

 

När min farmor gick bort 2020 fick jag även hjälp då av min pappa efter att han ärvde pengar från henne, även dessa pengar gick till att betala av mina krediter. Och efter det har jag helt ärligt blivit bättre på att inte shoppa, jag har lite problem kvar men betydligt mycket mindre än tidigare.. Dock räcker inte min sjukpenning långt, så när jag har betalat mina räkningar och mina månadsavgifter på mina krediter står mitt konto på noll. Just nu sitter jag i en sits där jag inte har möjlighet att ta ett lån på banken för att jag räknas som arbetslös, samt att jag måste köpa t.ex. mat på kredit för att jag inte har råd att köpa det annars. Tack vare min älskade pappa som har hjälpt mig igenom det mesta ekonomiskt hoppas jag att vi ska lösa den situtation, jag är så glad över att han hjälper mig på den fronten då jag själv är väldigt utmattad och orkar inte hantera allt med ekonomin att göra, jag hoppas med detta inlägg att ingen dömer mig för det jag har gjort och att ni som är i samma situtation inte känner er ensamma längre... 
Jag vill också påpeka att jag och min sambo har inte gemensam ekonomi, utan jag betalar min del och han sin, så inget av detta ligger på hans ansvar, han stöttar mig så mycket igenom min ångest, depression och utmattning, men jag har aldrig velat att han ska hjälpa mig ekonomiskt då jag anser att detta inte är hans ansvar! 🖤

Min nuvarande ekonomisituation har även gjort att det har blivit lite jobbigt att träffa vänner då jag knappt haft något att leva på när jag har betalat det jag måste betala, man vill ju kunna ta en fika eller kanske käka lunch eller så, så därför har jag säkert verkat lite undvikande mot många, men har haft så svårt att säga att jag inte har haft råd att träffa någon, vill liksom inte skylla på det hela tiden. Och det känns verkligen som att vi lever i ett samhälle där allt kostar pengar att göra typ.. Jag älskar verkligen mina vänner som har orkat vänta på att jag ska må bättre, frågat mig hur jag mår och visat att de verkligen bryr sig om mig, och min plan i framtiden är att kunna bjuda alla mina älskade vänner på en fest med god mat för att visa hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag älskar dem! 🖤

Det var nog allt för denna gång, tack för att du har läst hela vägen hit och tack för att du finns i mitt liv! 🖤

 

Hej då på er och ha det så bra! 
Puss & Kram