Reflektion angående min ångest! 🖤

Hej!
Något jag tror många av oss som lider av ångest har problem med är att kunna reflektera över vilka framsteg vi gör och hur långt vi har kommit, för oss är det små myrsteg varje dag som inte syns så mycket, men i slutändan blir långa elefantkliv. 

Några saker jag har blivit bättre på:
🖤 Åka kommunalt, nästan obehindrat oavsett hur mycket trängsel det är
🖤 Gå i stan
🖤 Sitta på ett fik med en vän utan att behöva tänka på min omgivning
🖤 Leva mera i nuet, något jag jobbar på fortfarande dock
🖤 Sluta oroa mig för saker som kanske inte ens kommer hända, fortfarande har jag lite problem med det, men inte alls lika mycket som i början
🖤 Prata snällare mot mig själv 
🖤 Våga säga till när jag får ångest och be om hjälp till den jag umgås med
🖤 Känna mig lycklig!

Ni som lider av ångest, tänk på vilka framsteg ni har gjort. Jag tror det är ganska viktigt att stanna upp och se sina framsteg, annars tror jag man har lätt för att bara se det man inte kan göra. 

Jag vill också passa på att tacka er min familj och mina vänner för att ni har haft tålamodet att stå ut med mig, för att ni har orkat lyssna och för att ni har bara funnits där! 🖤 

Hoppas allt är bra med er som läser detta!
Hej då!
Puss & Kram 🖤
Bifogar en bild på mig och min fina vän Jessica, som jag idag vågade åka till stan med och pierca mig 🖤