Till dig min älskade farmor... 🖤

Jag ville hålla tal på din begravning men min ångest sa nej, så tänkte att jag kunde skriva här istället och hoppas det når dig på något sätt.. Din kusin berättade ju om era upplevelser tillsammans och jag tyckte det var så fint, så här kommer mina upplevelser med dig som betyder allra mest för mig..
 
Du var ju väldigt sparsam som person, du ville spara varenda liten matbit som blev över efter maten, men du var ju faktiskt lite sparsam med kärleken, det var inte ofta du visade kärlek, men när du väl gjorde det betydde det så mycket för mig...
 
Första minnet jag har är på farfars begravningskaffe, jag satt mellan dig och mamma på fikat, någon höll tal och du såg väldigt ledsen ut, mamma viskade till mig att jag skulle ta din hand, så jag tog din hand och du tittade på mig och tog sen min hand och tog den till din kind och höll kvar den där, jag såg att du fällde en liten tår...
 
Andra gången jag kommer ihåg är när du var hos oss i Stockholm och vi kollade på en serie om Anne Frank som SVT hade gjort, du och jag satt i samma soffa och Amanda och mamma satt i samma soffa, så när det började bli läskigt sa mamma att om det blev för läskigt så kunde jag hålla min farmors hand, jag vågade inte riktigt för jag hade väldigt stor respekt för dig och jag tror att du förstod det, för du tog min hand och höll den tills det läskiga var över...
 
Jag älskar och saknar dig så mycket farmor, du planerade din begravning väldigt bra, en fin begravning var det absolut.. Tyvärr tog ångesten över på begravningsmiddagen och jag var tvungen att gå ut, men på något konstigt sätt har jag känt att du har varit med mig hela helgen och stöttat mig! Puss & Kram på dig, och tack för alla fina minnen vi har tillsammans, tack för att du blev min farmor och tack för att du visade mig Fårö..
 
Hej då!
Puss & Kram