Tiden går så fort... 🖤
Hej på er!
Hoppas allt är bra med er, fick lite nostalgi och gick in på en väns gamla blogg, så kul att se gamla minnen från när vi gick i gymnasiet. Åldersnojan kommer när man inser att för 8 år sen tog jag studenten. 8 år liksom? Det är så många år sen jag var den där naiva tjejen som alla trodde var så glad, som kanske var glad för det mesta, men som egentligen kände sig ganska ensam. Kändes som om ingen riktigt förstod sig på mig, men kan ju också vara för att jag aldrig visade till fullo vem jag var. Jag orkade inte gå i skolan och folk trodde väl bara att jag skolkade för att jag precis hade skaffat mig en pojkvän... Men så var inte fallet, fallet var att jag mådde så dåligt att jag inte ens kom upp ur sängen. Jag var så ledsen och kände mig sviken av världen, och min pojkvän var den personen som fanns där för mig som hjälpte mig att leva vidare.
Hoppas allt är bra med er, fick lite nostalgi och gick in på en väns gamla blogg, så kul att se gamla minnen från när vi gick i gymnasiet. Åldersnojan kommer när man inser att för 8 år sen tog jag studenten. 8 år liksom? Det är så många år sen jag var den där naiva tjejen som alla trodde var så glad, som kanske var glad för det mesta, men som egentligen kände sig ganska ensam. Kändes som om ingen riktigt förstod sig på mig, men kan ju också vara för att jag aldrig visade till fullo vem jag var. Jag orkade inte gå i skolan och folk trodde väl bara att jag skolkade för att jag precis hade skaffat mig en pojkvän... Men så var inte fallet, fallet var att jag mådde så dåligt att jag inte ens kom upp ur sängen. Jag var så ledsen och kände mig sviken av världen, och min pojkvän var den personen som fanns där för mig som hjälpte mig att leva vidare.
På tal om pojkvän, helt sjukt att vi har den 25/2 varit tillsammans i 9 år. Helt sjukt.. Tiden går för fort alltså, jag vet inte om jag ens hinner med...
Kanske ska hoppa tillbaka till detta år.. Snart är 2019 slut och jag har mått dåligt typ 90% av tiden. UMS:en har kanske blivit bättre, men har börjat få en grov ångest och t.om. även panikångestattacker. Det är så läskigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Depressionen skrämmer mig, då jag har tappat lusten till att göra saker och jag tror UMS:en har gjort så att jag går runt och känner mig sjuk hela tiden, förkyld.. Varför måste kroppen börja banga?
Jag vill inte detta längre, jag vill kunna hitta på saker i mitt liv utan att gå runt och känna att jag ska spy vilken sekund som helst. Jag vill kunna orka göra saker och jag vill kunna göra roliga saker. Men ändå blir det så att jag ligger kvar i soffan och hela jag strejkar, varför?
Jag har ingen aning om vad jag vill göra nu, vill jag plugga eller vill jag jobba? Allt känns så blankt... Mitt liv känns så tomt, men vet inte hur jag ska fylla det igen? Vad ska jag göra för att ta steget till att göra saker igen? Hur ska jag orka och hur ska jag kunna må bra igen? Hur ska jag bli lycklig?
Ta hand om er!
Puss & Kram
Puss & Kram
