När ångesten kickar in..
Godmorgon allihopa!
Hoppas allt är bra med er. Igår kväll när jag skulle sova fick jag en sån jäkla grov ångest, en ångest som jag inte har känt på väldigt länge. Varför kan man undra?
För två veckor sen var jag på en föreläsning på företaget som ska hjälpa mig att hitta en arbetsträningsplats (ja, jag har börjat på sånt, så coolt!), känslan av att sitta som packade sillar i ett litet rum lika stort som mitt vardagsrum med dålig luft gjorde mig helt slutkörd efteråt. Hela den veckan var jag hemma och tog det lugnt, försökte må bättre. Jag var förkyld förra veckan så jag slapp gå dit. Men tanken var att jag skulle gå dit idag, men jag känner att jag inte kommer klara av det. Klaustrofobin, ångesten, stressen och att jag känner mig orolig förstörde det och jag vill inte att det ska behöva gå så långt.
Jag har gått fram så många steg i mitt mående, men just nu känns det som om jag har tagit 10 steg bakåt. Hur kommer det gå nu?
Att känna mig lite orolig för att jag ska göra en ny sak är ganska vanligt men ångesten över att jag vet vad jag kommer utsättas för förstör mig. Det känns som en stor klump i magen som bara växer och växer. Jag mailade precis min kontaktperson att jag behöver hoppa av föreläsningen och då släpptes det som en tung sten från bröstet/magen. Jag måste helt enkelt dra i nödbromsen innan det blir för sent. Visst man ska utsätta sig för saker som är för jobbigt, men det steget var alldeles för långt för min del.
Hoppas ni förstår hur jag känner, hoppas min kontaktperson förstår hur jag känner.
Ha det så bra!
Puss & Kram
Hoppas allt är bra med er. Igår kväll när jag skulle sova fick jag en sån jäkla grov ångest, en ångest som jag inte har känt på väldigt länge. Varför kan man undra?
För två veckor sen var jag på en föreläsning på företaget som ska hjälpa mig att hitta en arbetsträningsplats (ja, jag har börjat på sånt, så coolt!), känslan av att sitta som packade sillar i ett litet rum lika stort som mitt vardagsrum med dålig luft gjorde mig helt slutkörd efteråt. Hela den veckan var jag hemma och tog det lugnt, försökte må bättre. Jag var förkyld förra veckan så jag slapp gå dit. Men tanken var att jag skulle gå dit idag, men jag känner att jag inte kommer klara av det. Klaustrofobin, ångesten, stressen och att jag känner mig orolig förstörde det och jag vill inte att det ska behöva gå så långt.
Jag har gått fram så många steg i mitt mående, men just nu känns det som om jag har tagit 10 steg bakåt. Hur kommer det gå nu?
Att känna mig lite orolig för att jag ska göra en ny sak är ganska vanligt men ångesten över att jag vet vad jag kommer utsättas för förstör mig. Det känns som en stor klump i magen som bara växer och växer. Jag mailade precis min kontaktperson att jag behöver hoppa av föreläsningen och då släpptes det som en tung sten från bröstet/magen. Jag måste helt enkelt dra i nödbromsen innan det blir för sent. Visst man ska utsätta sig för saker som är för jobbigt, men det steget var alldeles för långt för min del.
Hoppas ni förstår hur jag känner, hoppas min kontaktperson förstår hur jag känner.
Ha det så bra!
Puss & Kram
Bifogar en bild på vår lilla Hector som vi adopterade i januari, då vi tyvärr förlorade Trassel i december.
Trassel
Född: 24/7 2012RIP: 12/12 2022